malala

Är det bara jag som plågas av att vara kär för tillfället? Får absolut ingen respons och jag vet att han gillar någon annan. Ibland borde kärlek inte få finnas. Man borde inte få störas av det i alla fall. Det borde vara straffbart, men det är det inte. Man blir så trött på det, när det inte blir som man vill. Och hur ofta blir det det? När man känner att det inte finns någon annan, då jävlar är det helt omöjligt.

Jag känner seriöst att jag dör varje gång jag ser honom och mitt självförtroende sjunker till noll. Jag ser honom hela tiden också. Surt för mig. Illa. Eller nej... Eller jo. Jag plågas ju bara.