malala

Mitt huvud är hopskrynklat, hopknöcklat... som ett papper med namninsamlingar som eleverna ger till rektorn. Jag är inte på topp för att skriva någonting.

Jag vet, jag vet... Vad är meningen med att ha en blogg om jag aldrig orkar försöka nå ut till folk? Men jag behöver bygga upp mitt liv igen. Eller bygga OM mitt liv. Jag har ju börjat på nytt nu. Eller försöker i alla fall, och det tar ett bra tag. Jag tror hela tiden ritningarna till bygget är klara men så kommer jag hela tiden på nya saker  som jag ska lägga till. Och då krävs det tänkande, tid och huvudet på skaft. Tid har jag väl, i alla fall just idag. Men jag orkar inte tänka. Jag behöver ändra mina sovvanor... Det ska jag lägga till i byggplanen. Och just nu är klockan halv två på natten. BRA JOBBAT MALLAN.

Dessutom är kärleken framme och gnager hela tiden. Hans närvaro förstör mitt självförtroende, det borde vara straffbart.

Pusshej:*

- Malala